Kategoriarkiv: Villa Retro

Bo i Villa Retro på semestern – nu finns vi på Airbnb!

 

IMG_20161106_213909

Har du någonsin drömt om att bo ovanpå en retrobutik? Troligtvis inte. Men nu finns det möjlighet att bo över i Villa Retro! Sommaren 2017 hyr vi ut huset via Airbnb.

Ni kan alltså inte bo i själva butiken – där är det som ni vet fullproppat med danskt stengods, mässingsljusstakar, vintagesmycken och andra retrofinesser – men en och två trappor upp finns det mer plats. Fyra sovrum med sammanlagt nio sovplatser och två badrum. Och dessutom en trädgård och balkong som badar i sol hela dagen. Villa Retro ligger i Björkekärr i utkanten av Göteborg. Det tar cirka 15 minuter med buss ifrån Centralstationen. Tomten angränsar till skogen och bara en kort promenad bort ligger Härlanda tjärn, en barnvänlig liten badsjö. Här kan ni knö in hela gänget när ni ska på Liseberg, konsert på Ullevi, Way Out West eller Gothia Cup.

Mer information om boendet, priser och kalender hittar du i annonsen på Airbnb.

PhotoGrid_1497273197932

Här hittar du länken till Airbnb där du kan boka direkt. Välkomna till Göteborg och Villa Retro!

 

Villa Retro firar 1 år

 

PhotoGrid_1418329851616För ungefär ett år sedan såg det ut så här i källaren.

Bara ett par månader tidigare hade jag bestämt att jag skulle öppna butik. Sen påbörjades projektet att omvandla en lätt mögelluktande källare med korkoplast och furupanel till en piffig retrobutik. Bastun och all träpanel revs ut och förrådet tömdes på säkert 40 flyttlådor, varav några var märkta ”slutförvaring”. Jag var nere i källaren varje kväll och målade, slipade, skrubbade golv och målade igen. Tvingade min man, mina vänner och min släkt att hjälpa till. Trodde aldrig att det skulle bli klart. Men det blev det. Mer eller mindre. 15 december 2013 var det smygstart i butiken. Eller ja, smygstart och smygstart, det var inte alla som höll med om att det var så mycket smyg. Det var packat med folk, goa vänner och positiva grannar, glögg, pepparkaks-R och rekordförsäljning. Ja ja, klart det var rekord det var ju första försäljningen över huvud taget. Men ändå. Roligt var det.

Jag minns att jag inte hade prismärkt nånting, hade helt enkelt inte hunnit eftersom fokus hade varit på att hinna måla klart och improvisera fram hyllor. Det var bra fyndläge med andra ord, jag sålde en del saker långt under inköpspris i rena förvirringen. Riktigt så billigt blir det inte igen.

På måndag 15 december när vi firar 1 år bjuds det på glögg och pepparkakor och 10% rabatt på hela sortimentet. Så passa på att köpa julklappar, framförallt till dig själv.

Garanterat fritt från klimatångest, som en kund uttryckte det. Välkommen på måndag! Öppet klockan 18-20, med chans på efterfest en trappa upp. Hoppas vi ses!

IMG_20140302_102320

Dags att smyga igång julen

Det här huset är som gjort för julfirande. Det var vad mäklaren sa till oss när vi tittade på Villa Retro första gången vintern 2011.

IMG_20131224_144121

Hennes uttalande baserades på det faktum att rummens disponering på nedervåningen gör det möjligt att springa i en åtta när man lekar jullekar. En viktig faktor att väga in vid husköp, naturligtvis.

Jag är väldigt förtjust i julen. Varje år ser jag fram emot julen – att julpynta, dricka glögg framför brasan och baka pepparkakor med barnen. Varje år känner jag att jag missar mycket av det roliga för att jag börjar alldeles för sent. Jag blir lika förvånad varje år, när människor i min omgivning börjar dricka glögg och äta vörtbröd och lussekatter, redan i november. Lugna ner er, tänker jag, det är långt kvar. Men det visar sig att det faktiskt inte är långt kvar. Plötsligt är det 23 december, och jag har inte bakat några pepparkakor, julmusten är slutsåld i affärerna och det finns bara riktigt risiga julgranar kvar att köpa. Förra året bakade vi lussekatter 26 december och en del av julpyntet kom fram först till nyår.  Och då visar det sig att det inte alls är lika aktuellt längre.

IMG_20141018_133943För alla de som julpyntade redan i november, de slänger ut julen redan efter nattamaten på julafton, och börjar istället snacka om våren och vurma för tulpaner. Och så är jag försent ute med det också.

Men nu, i år, ska det bli ändring på detta.  Mina kära kunder hjälper mig på rätt väg. När Villa Retro hade öppet förra gången, i början på oktober, var det ett par som var på jakt efter en adventssljusstake i retrostil. Då förstod jag, att nu är det dags. Har även fått flera frågor om julsaker inför nästa öppethållande, 2 november. Så idag var jag nere och inventerade bland jullådorna. Tre lådor fulla med julgranskulor, rara träljusstakar och mässingspynt. Detta finns så klart framme när vi har öppet i november. Vi planerar också att ha extraöppet ett par gånger i december, återkommer när datumen är spikade. Hör gärna av er om det är några särskilt ni letar efter för att få till retrojulen hemma hos er!

IMG_20131224_184241

 

God jul så länge, eller är det kanske ändå lite för tidigt att önska det?

Hemma hos oss – bakom kulisserna i Villa Retro

 

PSX_20140815_191018Det är inte varje dag man har en fotograf i vasken. Men det hade vi för några veckor sedan när vårt hem skulle fotograferas för ett inredningsreportage i GP Bostad.

Jag lägger ut en del bilder från vårt hem på Instagram. Från början var jag lite försiktigt med det, eftersom jag tänkte att det skulle bli förvirrande om jag blandade bilder på saker som var till salu i butiken med bilder på hemmet en trappa upp. Men varje inredningsbild resulterade i en likesraket, vilket är mumma för en person som går igång på bekräftelse, så jag fortsatte. Detta ledde till att vi i början av sommaren blev tillfrågade om vi ville medverka i ett inredningsreportage. Det lät ju roligt och dessutom väldigt bra reklam för min verksamhet. Så jag sa ja. Och tänkte att vi har ju hela sommaren på oss att städa och röja undan. För saken är den att även om det kan se välstädat ut på de där Instagram-bilderna, så är sanningen en helt annan, vilket alla vet som varit hemma hos oss. I hallen vadar vi bland jumpapåsar, urvuxna stövlar, barnens stensamlingar och mina loppispåsar. Vi har ett halvfärdigt badrumsprojekt och ett garage fullt med bra grejer som ett pingsbord och en fullsize vävstol, sånt som jag samlade på mig när jag sökte efter meningen med livet (läs mer här).

IMG_20140818_162907Inne i flygelrummet förvarade vi innan fotograferingen – utöver den ordinarie inredningen som innefattar en konsertflygel, en orgel, fem gitarrer och en fiol – även en komplett campingutrustning, en sänggavel och tillräckligt mycket lego för att öppna en leksaksaffär.

Så det var bara att kavla upp ärmarna. Jag tror jag tillbringade två timmar på golvet i flygeln och baren med att plocka legobitar ur golvspringorna. Roligare kan man ha i baren en lördagkväll. Men så städat har vi aldrig haft det. Även familjen engagerades i städningen. Min mamma som alltid ställer upp var här och putsade fönster och dammade lister.  Det skulle ändå inte synas på bilderna fick vi höra av fotografen Anna von Brömssen sedan så därför säger jag det till er nu. Fönstren var jätterena. Listerna också.

PSX_20140815_123727

Min man Kaspar har många superkrafter men en av dem är att han är helt magiskt bra på att snabbt städa undan saker så att de försvinner. En del saker är fortfarande borta. Han passade även på att stryka sofforna.

Dagen för fotograferingen var här. Jag hade alldeles för mycket läppstift, barnen var klädda i pretentiöst svart och solen sken.

PSX_20140815_192247Barnen ja, de var faktiskt väldigt engagerade i att medverka i tidningen. De bändes loss från sina iPads och fick istället ett loppisfyndat träplockepinn i händerna.

Det fina med våra barn är att de kan leka med nästan vad som helst och få det till att bli något roligt, men de är inte vana vid att leka framför kameran så plockepinnfigurerna simmade ur bild. Detta i kombination med att vi måste vänta tills solen gick i moln för att ta bilderna, gjorde just den tagningen lite komplex.

När det var dags att fotografera baren, där Charlie Norman och Sonya Hedenbratt svängt sina lurviga på 70-talet, då skulle rummet se ut precis som det brukar göra numera, nämligen som ett legorum. Då blev jag tvungen att hälla ut lego över hela golvet igen för att återställa oordningen. Barnen bara gapade när jag vräkte ut lådvis med lego och sopade runt på golvet. ”Mamma, det här får faktiskt du städa.” Jadå, det fixar jag. Till nästa inredningsreportage.

IMG_20140807_111900

IMG_20140815_140039

 

 

 

 

 

 

 

Sen fortsatte barnen att dyka upp med jämna mellanrum och fotobomba, iförda diverse överraskningar ur utklädningslådan.

Vi fotograferade oss igenom rummen. Timmarna gick. Jag började bli lite svettig. Jag sprang upp och ner mellan våningarna, hämtade porslin och ljusstakar i butiken i källaren, bar upp dalahästar till barnrummet, baxade undan en elorgel och flyttade blomkrukor. Fick stå och hålla fram tunga keramikfat i underliga positioner (bra bicepsövning) och öppna ett skåp och lyfta upp och ner tunga stengodsassietter säkert femtio gånger innan det blev bra (triceps). Man blir rätt trött av att bli hemmahos:ad. Fotografen Anna var dock proffsigt lugn och åt energibars framåt eftermiddagen. Hon hade varit med förr.

PSX_20140815_191422

Här är Kaspar när han tejpar undan 80-talsmarkisens krulliga kant så att den inte ska komma med i bild. Den ramlade ner fem minuter efter att bilden tagits.

Nu återstår att se resultatet. Jag tycker mig ha en viss mediavana efter att ha blivit intervjuad i många olika sammanhang i min yrkesroll som forskare. Men det är klart att det blir väldigt annorlunda när det rör sig om ens eget hem. Samtidigt mycket  friare och mer kreativt och utan krav på validitet. Ingen som kommer i efterhand och undrar om det där verkligen stämmer, har vi verkligen data att backa upp det där uttalandet med – har vi verkligen de där vaserna på just det där bordet, den där ljusstaken har minsann publicerats i ett annat inredningsreportage, och är det där ett original eller ett plagiat. Sånt slipper jag nu. Eller?

Här hittar du länken till reportaget i GP Bostad.

PSX_20140815_191806

Jag har tydligen en butik i källaren


Hemma igen efter några dagar i Barcelona blir jag något förvånad när jag upptäcker att jag har ett butik i källaren. Det har gått så snabbt att jag fortfarande hajar till varje gång jag öppnar dörren till källaren och inte längre möts av illaluktande furupanel och en oreda av trädgårdsredskap, pappersåtervinning och flyttlådor med bortglömt innehåll utan istället öppnar dörren till en fullfjädrad butik. Tavlor och speglar på väggarna, hyllor fyllda med porslin, ett glasskåp fullt med smycken. Allt är prismärkt, med logga, på skrivbordet ligger kortmaskinen och vid dörren står kundkorgarna redo. Hur hände allt det här? Det märks liksom inte att man jobbar mycket när det är så roligt. Så har jag ju fått mycket hjälp också (läs mer om renoveringen här).

Det är nästan så att jag får nypa mig lite i armen för att förstå att det här är på riktigt.

öppnar dörren till källaren

Så här såg det ut för några månader sedan när man öppnade dörren till källaren.

PSX_20140227_132909

Och så här ser det ut idag

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Källaren i huset kallas inte längre för källaren, numera benämner vi den butiken. Bara en sån sak. Det känns liksom inte värdigt att säga källaren längre. Jag går ner i butiken en liten sväng varje dag. Min man har börjat inse att när jag säger “Jag ska bara gå ner och lämna en grej” så betyder det att jag kan vara borta i ett par timmar. Om familjen inte hittar mig när de kommer hem gör de bäst i att börja leta i butiken.

Precis som jag varje kväll tittar till barnen innan jag går och lägger mig, så tittar jag nu till butiken också så att den har det bra inför natten.

Barnen stryker jag lite över pannan och rättar till deras täcken; i butiken kollar jag att allt är släckt och låst, att inget porslin måste stå och trängas en hel natt med nåt som inte färgmatchar och att inga ljusstakar skymmer någon tavla. När jag ser på dem känner jag samma stolhet, samma känsla av att det här har jag gjort själv. Okej, jag erkänner att det är en viss skillnad på mina barn och min butik, ni behöver inte bli oroliga nu. Men ändå, jag känner en väldigt stolthet över vad jag presterat och en längtan att få vara med och uppleva det som kommer i framtiden. Plötsligt anar jag ett annat djup i den där slutscenen i 80-talsserien Macken när Roy ömt tittar in i sin verkstad och säger “Hej då Macken, vi ses imorrn”. Så är det för mig varje kväll.

IMG_20140214_165214

 

Hej då Villa Retro, vi ses imorrn. Jag ser redan fram emot det.

 

 

Villa Retro – här är barn välkomna!

Förra veckan följde jag med intresse en något infekterad debatt bland loppis- och retrointresserade på Instagram. Det handlade om huruvida det var lämpligt att ta med sig barn när man besökte antikaffärer. Debatten började med att en handlare uttryckte sin frustration över att barn gjorde sönder saker i butiken och att föräldrar inte höll ordentlig uppsikt över barnen. Sen blev det ganska snabbt så där otrevligt som det lätt blir i debatter på nätet, när man kanske tar i lite mer än vad man hade gjort om man stod ansikte-mot-ansikte och pratade med varandra. Och efter några dagars funderade sitter nu även jag gömd bakom min dator i soffan med en kopp te och känner att jag vill ventilera min åsikt i frågan.

Min inställning till detta är givetvis färgad av att jag själv har barn och inte har låtit det hindra mig från att fortsätta besöka loppisar och antikaffärer. Som ni ser på den här bilden ur en saga av Sara och Anders Wennerström så åkte vi faktiskt direkt från BB till en loppis med vår första son.IMG_20140219_131149

Vår andra son döpte vi till Lo för att han så tidigt som möjligt skulle kunna hjälpa oss att hålla utkik efter skyltar märkta LOPPIS längs med vägen på bilsemestrarna.

 

Genom åren har det alltså blivit ganska många besök på loppisar och antikaffärer med barnen i släptåg. Alldeles säkert till minst en handlares förtret. Nu i helgen i Köpenhamn till exempel fick vi höra att genbrugsbutikken minsann inte var någon ”børnehave ” när barnen testkörde bilarna. Vi la benen på ryggen och hann inte köpa nånting. Barnen konstaterade att de gillade en annan av butikerna mycket bättre, där de fick stå och rota runt i en stor låda med tvåkronorsfynd i säkert 45 minuter, provleka lite och småprata med tanterna i disken, som tyckte det var roligt att barnen valde med sådan omsorg. I den butiken hade jag tid att bränna en tusenlapp, för där hade hela familjen trevligt.

IMG_20140125_122933Hos Villa Retro är barn alltid välkomna. Vi har en låda med bättre begagnade gratisleksaker, såna där till synes meningslösa små plastgrejer som man som vuxen inte ser nån direkt poäng med, men som med barns fantasi kan generera långa fantasilekar.  Där kan ni parkera barnen när ni själva tittar runt i butiken. Vi har även utvalda retroleksaker till försäljning – just nu en jättefin dockvagn från Emmaljunga, en trävagga, träpussel, klossar och böcker. Går något sönder räknar jag med att föräldrarna erbjuder sig att betala, precis som de hade gjort om de själva råkade hade ha sönder något. Det är klart att det vore trist för jag har valt ut varje objekt i butiken med omsorg, men olyckor händer. Vi för heller inte några antika vaser från Ming-perioden eller några hembudspliktiga fornfynd.

Men en del klenoder har vi förstås. Skulle uppskatta om barnen inte gick bärsärk bland Berså-porslinet och inte heller kastar boll mot hyllan där ishinken från Svenskt tenn står. Så ska de krascha något så säger jag som i Sällskapsresan ”sikta på nåt billigt älskling”.

Välkomna!

Öppet nästa gång 2 mars – Välkomna!

Tillsvidare har Villa Retro öppet första söndagen i månaden mellan klockan 12-16. Nästa öppettillfälle är således den 2 mars. Vi säljer också via Instagram och Facebook, där vi försöker att regelbundet lägga ut smaskiga bilder ur sortimentet. Om man ser något där som man bara måste lägga vantarna på innan öppetdagen går det fint att höra av sig till alexandra@blogg.villaretro.se och boka en tid eller be oss att skicka. En vecka innan den söndagen vi har öppet stänger vi för online-försäljning, och det är först till kvarn som gäller på öppetdagen. Detta för att det ska bli lättare för er kunder att överblicka vilka varor som fortfarande finns till försäljning innan ni kommer hit.

IMG_20140119_155948

Vi vill inte inte vara med om att någon har rest hit hela vägen från Flen för att köpa en keramikuggla bara för att konstatera att någon annan knep den online 20 minuter tidigare.

 

Skulle ju vara ledsamt för alla inblandade, inte minst för ugglan. Välkomna!

Gott nytt år från Villa Retro

Villa Retro önskar gott nytt år! 2013 var ett spännande år, då en tio år gammal idé om att sälja fina fyndade secondhandvaror hittade sin plats i mitt liv. Trots att vi knappt har hunnit öppna har många kunder redan hunnit handla och personal lopper-uppdragen trillar in. Det ska bli roligt att jobba vidare med detta 2014!

Villa Retro har stängt i mellandagarna för att fylla på lagren. Släkten var nämligen här i jul och tömde butiken, när de var som mest glöggfryntliga efter julmiddagen.

Du kan läsa mer om julfirandet och lagerrensningen på min svägerska Saras blogg. Nu har vi i alla fall varit på auktion och loppat runt, så nu finns åter massa fina varor till försäljning.  Vi har  öppet enligt överenskommelse så om du ser något på bilderna du är intresserad av, hör av dig så kan vi ordna något. Det bästa sättet att hålla sig uppdaterad om varorna vi har till försäljning är att följa oss på Facebook och Instagram. Här kommer några smakprov på vad som finns i butik just nu.

IMG_20131222_153509

Danskt porslin hos Villa Retro:

Relief ” Kronjyden ” – många delar till teservis finns i lager. Settet på bilden kostar 225 kronor.
”Granit”, Søholm, Bornholmsk stentøj (stengods) sex te/kaffekoppar plus en liten skål. Settet i bild 100 kronor.
”Sonja”, Søholm, Bornholmsk stentøj (stengods) – många delar till teservis finns i lager.  Settet i bild 150 kronor.

Här och här kan ni läsa mer om serviserna i bild.

 


Eftersom vi har dansk släkt vurmar jag lite extra för danskt retroporslin. Det finns så många fina serviser och de är ofta väldigt sköna att dricka ur. Anspråkslöshet reifierad i stengods.

Och när vi ändå är inne på dansk design kan vi ta en titt på de här stolarna i barnstorlek från Magnus Olesen, som också finns till salu hos Villa Retro.

IMG_20131222_143033


Stolarna är så söta att om man inte redan har barn så är de en anledning att skaffa, bara för att få möjlighet att inreda ett barnrum med dem.  

 

 

Så har vi inrett en trevlig tehörna, dit ni är välkomna att sitta ner en stund och provdricka te ur det danska porslinet. Om nu ingen kommer och köper det först, förstås.

Gott nytt år till alla Villa Retros vänner och följare! Hoppas att solen skiner på er 2014!

IMG_20131230_210918IMG_20131228_200327

 

Villa Retro presenterar retrologgan med stort R

Det är ett stort nöje att presentera Villa Retros officiella logotyp! Den kommer i lite olika varianter, men kärnan är ett stort, knubbigt, gulligt R i ett härligt gammalt retrotypsnitt. Kanske någon läsare som vet vilket typsnitt det är?

Villa_teak

Idén till loggan fick jag när jag loppissurfade lite en afton och snubblade över ett maffigt gammalt R i plåt på en av mina danska favoritretrobutiker Froufrou. Proveniensen till denna tjusiga bokstav är som del av en skylt för det danska företaget Rekord Rens. Låter stabilt. Och som den snabbtänkte läsaren då inser betyder det att det finns ytterligare ett R i omlopp.

Villa Retro R

 

Så passa på om du kanske heter Rudolf eller Ragnar eller bara gillar att rulla på R:en i största allmänhet.

 

 

Loggan är designad av min vän och kollega Jonas Ivarsson, som utöver att han är professor, familjefar, skejtare och mitt uppe i en totalrenovering av sitt mansion, även kände att han hade lite tid och energi över att hjälpa mig. Tusen tack Jonas! Om ni vill ha mer av den här mannen rekommenderar jag er att ta en titt på hans politiska konstprojekt Ars Royale. Ett namn som för övrigt, inser jag nu, också innehåller ett R…

20131127_141436

Med en logotyp tar Villa Retro ännu ett steg närmare att bli en riktig verksamhet i verkliga livet, in the real reality som Profeten brukade säga, och inte bara inne i mitt huvud.

Vilket är tur för där inne finns så mycket konstigt. Men det här, mina vänner, är på riktigt. Rrriktigt.        

With a little help from my friends

Jenny har cyklat.

Det fina med det här loppisprojektet är att det inte är ett ensamt projekt. Det är flera vänner som erbjudit sig att hjälpa till, mer eller mindre frivilligt. Jenny till exempel. I lördags inställde hon sig till tjänst klockan 10.00. Hon hade cyklat till Björkekärr ifrån stan i duggregnet. Jag hasar ner och öppnar dörren i morgonrocken. Jenny utbrister nöjt  “Det tog bara 29 minuter hit”. Minen hon har på bilden här kommer sig av att jag då säger “Va, det var ju rätt långsamt?”. En sån fin vän är jag. Trots detta kom Jenny in, antaglig en för att hon var för trött för att cykla tillbaka med en gång.

20131102_104220-1
Men jag försökte släta över lite genom att bjuda på scones innan vi sätter igång. Eller skums, som min yngsta son säger. Och när jag säger att
jag bjuder på skums, då är det min man Kaspar som bakar. Så det jag gjorde var alltså mest att hasa runt i morgonrocken. Det är jag å andra sidan ganska bra på. Men jo, jag dukade också. Med loppisfyndat porslin från Bornholmska Søholm. Den här serien heter Sonja. Tekannan i den serien är så vacker så den förtjänar ett alldeles eget blogginlägg längre fram. Skumsen ligger i en fin brödpåse sydd av en annan rar vän, Sofiathestar. Tyget (som heter Tallyho) är designat av Stig Lindberg.

Det var en riktig retrofrukost. Osten och marmeladen var dock samtida.

Stärkta av skumsen gick vi ner i källaren. Här är det tänkt att Villa Retro ska ha showroom för de varor som säljs på nätet och förhoppningsvis även en butik öppen för allmänheten. Större delen av källaren har stått mer eller mindre tom sen vi flyttade in, eftersom den har varit för furuklädd och illaluktande för att varken vi eller våra ägodelar skulle vilja vistas där nere. Så nu måste det hända grejer. När vi kom ner i källaren gick Jenny nästan vilse, så det första vi gjorde var att hänga av några dörrar och ställa undan, så det blev lite färre förvirrande passager. De dörrar som skulle vara kvar var otroligt fula och plastiga så dem hade vi tänkt måla med tavelfärg lite så där modernt. Men när vi började pilla lite på plasten så insåg vi att det rörde sig om en plasttejp i furuimitation. Jag säger det igen, plasttejp i furuimitation. Ett helt rimligt val förstås, avsett att matcha de tidigare furupanelklädda väggarna.

Under furuimitationsplasten dolde sig fina dörrar i ekfanér, som passade mycket bättre in nu när furupanelen är borta.

20131102_11525520131102_122431

Sen kom mannen i huset ner och visade var skåpet inte ska stå. Det gjorde han med bravur. När vi var här på visning av huset var det här skåpet fullt med mässingsföremål och frimärken, eftersom förra ägaren direktör Miltander var en riktig samlare han också. Men skåpet måste ändå väck, eftersom det skymde lite av ljuset för resten av rummet. Och jo, även kvinnor kan förstås riva skåp, det är inte det jag säger. Förresten önskar jag mig en kofot i julklapp.

20131102_130844 IMG_20131102_131322

På golvet under skåpet upptäcker vi den här intressanta mögelodlingen. Jenny tycker att det är så läbbigt att hon inte ens vill titta.

Kaspar säger att jag måste ta kort på möglet. Jag vet inte riktigt varför, kanske till nåt äckelprojekt han ska dra igång.

Därför har jag med mina fötter på bilden också, för fötter får man egentligen inte visa på sociala medier.

20131102_140607-1 20131102_184804-1

Jag skrubbade och tvättade mögelgolvet tills fingrarna blödde och jag fick hämta ett Batman-plåster, som gav mig lite extra superkrafter att fortsätta. Sen hann vi inte mer innan det var dags att tvätta av sig mögel och färg och svida om för att gå på 40-årsfest. Men ett stort steg mot Villa Retro har påbörjats! Tack Jenny! Det tokiga är att hon erbjuder sig att komma hit imorgon igen, när väggarna ska målas. Få se om hon kan cykla lite snabbare då.