Förra veckan följde jag med intresse en något infekterad debatt bland loppis- och retrointresserade på Instagram. Det handlade om huruvida det var lämpligt att ta med sig barn när man besökte antikaffärer. Debatten började med att en handlare uttryckte sin frustration över att barn gjorde sönder saker i butiken och att föräldrar inte höll ordentlig uppsikt över barnen. Sen blev det ganska snabbt så där otrevligt som det lätt blir i debatter på nätet, när man kanske tar i lite mer än vad man hade gjort om man stod ansikte-mot-ansikte och pratade med varandra. Och efter några dagars funderade sitter nu även jag gömd bakom min dator i soffan med en kopp te och känner att jag vill ventilera min åsikt i frågan.

Min inställning till detta är givetvis färgad av att jag själv har barn och inte har låtit det hindra mig från att fortsätta besöka loppisar och antikaffärer. Som ni ser på den här bilden ur en saga av Sara och Anders Wennerström så åkte vi faktiskt direkt från BB till en loppis med vår första son.

Vår andra son döpte vi till Lo för att han så tidigt som möjligt skulle kunna hjälpa oss att hålla utkik efter skyltar märkta LOPPIS längs med vägen på bilsemestrarna.

Genom åren har det alltså blivit ganska många besök på loppisar och antikaffärer med barnen i släptåg. Alldeles säkert till minst en handlares förtret. Nu i helgen i Köpenhamn till exempel fick vi höra att genbrugsbutikken minsann inte var någon ”børnehave ” när barnen testkörde bilarna. Vi la benen på ryggen och hann inte köpa nånting. Barnen konstaterade att de gillade en annan av butikerna mycket bättre, där de fick stå och rota runt i en stor låda med tvåkronorsfynd i säkert 45 minuter, provleka lite och småprata med tanterna i disken, som tyckte det var roligt att barnen valde med sådan omsorg. I den butiken hade jag tid att bränna en tusenlapp, för där hade hela familjen trevligt.

Hos Villa Retro är barn alltid välkomna. Vi har en låda med bättre begagnade gratisleksaker, såna där till synes meningslösa små plastgrejer som man som vuxen inte ser nån direkt poäng med, men som med barns fantasi kan generera långa fantasilekar.  Där kan ni parkera barnen när ni själva tittar runt i butiken. Vi har även utvalda retroleksaker till försäljning – just nu en jättefin dockvagn från Emmaljunga, en trävagga, träpussel, klossar och böcker. Går något sönder räknar jag med att föräldrarna erbjuder sig att betala, precis som de hade gjort om de själva råkade hade ha sönder något. Det är klart att det vore trist för jag har valt ut varje objekt i butiken med omsorg, men olyckor händer. Vi för heller inte några antika vaser från Ming-perioden eller några hembudspliktiga fornfynd.

Men en del klenoder har vi förstås. Skulle uppskatta om barnen inte gick bärsärk bland Berså-porslinet och inte heller kastar boll mot hyllan där ishinken från Svenskt tenn står. Så ska de krascha något så säger jag som i Sällskapsresan ”sikta på nåt billigt älskling”.

Välkomna!