Ja, tänk att det redan har gått ett år och det är dags för en ny julkalender! I några år nu har jag knåpat ihop en ny bild varje dag, på något tema. Ett år var det en julkoppskalender, med en ny te- eller kaffekopp i bild bakom varje lucka. Ett annat år var det lille söta juletallen som fick en ny klädsel varje dag, där delarna också var till salu.

Förra årets julkalender var glöggmuggar, en idé som kanske skulle stannat på pappret för jag hann ärligt talat tröttna på den innan vi ens kommit till Lucia.

Självklart har jag länge gått och funderat på vad årets kalender skulle innehålla. Det är också lite speciellt eftersom Villa Retro firar fem år den här julen och kanske blir det den sista. (Nej, gråt inte nu för då gråter jag också.) Nå, jag frågade mina följare om idéer på tema för årets kalender och fick en massa bra svar: ljusstakar, spargrisar och mönster var några av förslagen. Tack!

Men. Saken är den att även om det har varit roligt att göra en julkalender så har det också varit en hel del press. December är inte den lugnaste månaden på året för de flesta människor i dagens samhälle, så inte heller för mig. Det som på helgen vid första advent började som ett kul projekt, där jag stod i lugn och ro på kvällen och drack te och lyssnade på P1 och fotade till kalendern, förvandlades efter några dagar till att jag hade kört en hel arbetsdag med möten och handledning på universitetet, för att sedan stressa iväg på något julfirande på barnens skola, laga en alldeles för sen middag, städa i ordning där uppe och sen gå ner ensam till en kall butik när jag hellre hade krupit ner i varm säng och tomscrollat på min telefon. Extra utmanande dessutom eftersom december är den mörkaste månaden och att fota på kvällen blev inte särskilt bra. Om jag hade varit en käck och planerade kvinna hade jag såklart förberett julkalendern redan i augusti, och nu är jag i och för sig det, men jag har ju liksom ett annat liv också. Efter en viss vånda beslutade jag mig för att göra en julkalender som inte skapar samma stress för mig, men som förhoppningsvis ändå blir rolig att följa.

Villa Retros julkalender 2018 går i återbrukets tecken, på mer än ett sätt. Jag kommer nämligen att återbruka tidigare komponerade bilder. Temat kommer att vara min ”egen” hashtag #sellyourdarlings.

Bakom varje lucka kommer jag att lägga ut en av de favoriter jag har sålt genom åren, som jag egentligen inte alls ville släppa taget om. Det innebär också i de flesta fall att sakerna som dyker upp i årets kalender redan är sålda. Så det blir inte mycket kommers här. Vill du köpa julklappar och pynt rekommenderar jag att du följer Instagramkontot @villaretrobloppis istället. Eller kommer till butiken så klart.

För varje sak ska jag försöka berätta någon anekdot, som när och var jag köpte den. Och jag skulle bli jätteglad om du som har köpt det som döljer sig bakom luckorna ger dig tillkänna och kanske till och med lägger upp en bild på hur min favorit har blivit din favorit.

Så nu kör vi! Lugnt och stilla ifrån soffan en trappa upp drar jag nu igång 2018 års kalender #villaretrodarlings.

Först ut i blir det superstora teakpäronet som jag köpte på King’s Day i Holland för några år sedan. Jag hittade det på en gatuloppis bara en nanosekund innan min kära kusin, som fortfarande är lite bitter över detta.

När jag la ut en bild på päronet på Instagram fick jag meddelande ifrån en tjusig antikaffär i Paris som ville köpa det. De var dock inte så trevliga så att jag orkade engagera mig i att skicka päronet; betydligt roligare var det därför att det till slut hamnade hos en av mina trevliga stamkunder.

Följ kalendern på Facebook eller Instagram.

Tro det eller ej, men den här julen firar jag fyra år som butiksägare och personal lopper i Villa Retro. Fyra år! Men mer om det i ett annat inlägg. Nu ska vi fokusera på årets julkalender.

Idén till årets kalender fick jag på sätt och vis ifrån min vän Erik. När han flyttade till nytt hus och bjöd in till inflyttningsglöggkalas bad han alla gäster att ta med sig varsin glöggmugg, eftersom han var nyinflyttad och inte hade så mycket muggar och glas att dricka ur. Jag ville då vara en god vän och erbjöd Erik att låna min samling med cirka 50 likadana senapsgula glöggmuggar, loppisfyndade förstås, som jag köpt till invigningen av Villa Retro. Erik tackade för erbjudandet men tyckte att det var trevligt med lite blandade muggar, alla behövde ju inte vara likadana, det var det som var det roliga. Va? Inte likadana? Bara tanken på denna brokiga glöggmuggsamling fick ju en människa med lätt tvångspersonlighet att börja svettas rätt rejält.

Så den här kalendern kan ses lite som exponeringsterapi. I varje lucka gömmer sig en ny glöggmugg, så när vi är framme vid julafton har vi nog en ganska eklektisk samling muggar.

Jobbigast av allt under skapandet av den här kalendern har varit att köpa bara en mugg och lämna resten av gänget kvar på hyllan. Alltså om jag har hittat åtta likadana glöggmuggar så har jag köpt en och låtit sju av muggarna stå kvar. Troligtvis finns en liten plats i helvetet för människor som gör så.

När jag valt ut glöggmuggarna har jag försökt att hålla mig till samma princip som med övriga saker jag köper till butiken: ”Äldre, icke-nytillverkat, loppisfyndat, inte nödvändigtvis av ett känt märke, bara den har lite charm eller karaktär.”

Trots att jag har haft ett år på mig, har  jag faktiskt inte hittat 24 muggar än. Det saknas några som jag måste hitta innan julafton. Så det är lite spännande, även för mig, att se var det slutar.

Först ut, alltså lucka nummer 1, är den här lilla gynnaren. En hemmagjord variant skulle jag tro, signerad i klumpig stil undertill: ”IWAN”. Vem Iwan är får vi bara föreställa oss. Kanske en äldre herre som på 70-talet gick en keramikkurs på helgerna för att få utlopp för sin kreativa sida, som ett komplement till arbetet som revisor. Den här muggen tog han sig en liten Blossa i varje fredag hemma i gillestugan. Vem tror att ni Iwan var?

Jo och så ska jag kanske säga att jag har öppet 3 december klockan 13-16. Och lite fler dagar innan jul men det är inte spikat än. Följ gärna @villaretrobloppis på Instagram, för där går det fint att köpa saker direkt, utan att vänta på att jag har öppet nästa gång. Vi ses!